Jäkla virus, alltså.

Läste nyss på Elels blogg det här inlägget.

Och jag måste bara säga: Jag vet precis vad du menar! Fast det hände mig i nån himla rymdavdelning på Universeum, och jag var nog lite mer vaken än du verkade vara... 
Men jag var liksom helt själv i hela avdelningen, och så bara helt plötsligt har jag tappat bort dörren. Och ni bara, jahaa, hur tappar man bort en dörr liksom? Så okej, jag tappade väl inte bort den. Men jag hittade den iallafall inte. Och panikkänslan som uppstår då alltså, när man vimsat runt i ungefär 20 minuter utan att hitta en enda jäkla dörr! 

Och de där rymdmaskinerna gör ju inte precis saken bättre där de står och ekar "Åh, nu kommer det nån, starta maskinerna!" eller "Jag är ett virus, jag är ett virus, jag..."  Det var tom en som sa "Kom då, ja kom du bara..." . Lite skrämmande. 

Men. Jag hittade dörren. Den var bredvid viruset. Vilket jag hade gått förbi miljontals hundra gånger. 

Och okej, det måste ha varit mycket läskigare för Elel, eftersom hon verkligen borde veta var dörren till sitt rum är, PLUS att hennes rum är litet. (No offense.)


Till Elels huvud: KRYA PÅ DIG! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0