Andas i färger

Jag vill måla.
Jag vill spruta färger åt alla möjliga håll och kanter.
Jag vill färglägga hela universum.
Jag vill uppfyllas av citrongult, vallmorött, himmelsblått och gräsgrönt.

Jag tror banne mig att jag ska plocka fram litta grejor och måla så det stänker om det.



Liten knallgul lampa

Men LYCKAN jag känner nu. Rätt så jekla enorm. Och bara för en liten, knallgul lampa. (Och några saker till. Som att bestämma fikträffar med vänner man inte sett på evigheter.Men mest lampan. Ja.)

Alltså, åååh. Jag vill bara lägga mig på golvet, blicka lyckligt upp i det vitmålade taket, sjunga en liten glädjesång, och sedan vända tillbaka blicken till min LILLA, KNALLGULA LAMPA. 


Nu ska jag gå och äta gröt.

Puss.


Alltså.

Djävulskt att boka in en tandläkartid klockan tio i nio på morgonen. På JULLOVSMORGONEN. Rent ut sagt djävulskt. 

Så vad gör man när hela världen sover förutom en själv?

Var det meningen?

Eller var det en slump?

Imorgon alltså... Då händer det grejor!

Ååh, denna pirriga känslan, ni vet. Dagen innan födelsedagen. OTÅLIGHETEN. 

Vad ska jag få,  hur kommer livet bli, nu när jag är stor, FEMTON ÅR. Stora frågor det. 

För visst är man väl snudd på vuxen när man är femton år? Det får man väl ändå säga. Ojojoj, nu kan de i klassen inte längre säga 'lilla' Johanna. För imorgon blir jag stor. Dessutom har jag aldrig varit liten. Bara yngre. Och knappt ens det, bara några ynka månader. 

Men snart är jag STOR. Lika stor som dem. Minst. 

Nu ska jag ta och gotta mig i den vetskapen och kanske ta och se ett (läs:några) avsnitt How I Met Your Mother? 

Puss, imorgon förändras den här bloggen. Inläggen kommer då vara skrivna av en vuxen varelse. Det ni!





Här sitter jag med te och kaka och borde verkligen skriva på min svenskanovell. Oh, well.

Spofity Premium är ändå en rätt trevlig grej. Jag tror jag kan vänja mig vid det alltså. 


Och kakorna vi säljer med klassen är rätt goda faktiskt. Dem har jag nog redan vant mig vid.

Mina Dr Martens var ju i sån fin ordning!

Skulle Bloggen kunna sluta vara så oberäknelig? Typ, flytta omkring saker och sånt. För jag tror att Läsaren skulle uppskatta det. Så om Bloggen bara kunde skärpa sig lite. Tack på förhand.

Mvh Bloggaren

Kan du ens se mig? Eller har dina ord gjort mig så liten att jag inte längre finns?


Jamen, hur tänker ni egentligen?

Så gymnasiemässan i Lund var visst idag. Så den slutade klockan 16.00. Det var ju lämpligt. 

Vad är det för mening, va? Då går ju alla i skolan ändå.
Idiotiskt. 




Plugga kemi, är det livet eller?

Berätta för mig hela Metan-serien? 

Så kan man inte uttrycka sig. Så det så.

Hur?

Förtstår inte det här. Hur tusan kan man lägga ut bilder på bloggen som man har tagit med webcam? Är det bara jag som blir mycket förvirrad över det faktumet? För jag tycker att det verkar lite komplicerat.

Det var allt väl.


17.05: REDOVISNING

Jahapp. Så är det meningen att vi ska komma på en plan. Som sträcker sig två år framåt. 
Och den här magnifika planen ska då redovisas för resten av sällskapet om exakt tre minuter. Synd ju att man inte har någon plan än bara. 


Tonys råd: tänk med plånboken! 

Vi måste tydligen inkludera ekonomin i den här planen. Jahaja. Så mycket lättare. Men alltså. Ändå, vilka möjligheter man har i den här familjen va!? Vad vill du göra de nästa två åren, kom på vad som helst! Åka på lång semester, plugga utomlands,. flytta, vad som helst! Lite underbart ändå. 

Nu ska jag googla runt lite, hoppas på att planen ligger och lurar runt nästa hörn. Den lysande, heliga planen. 

Har ni nån plan?


Hur man än gör blir det fel, right?

Respektera, respekterad.

Vet att allt bara är ett stort skämt, inget riktigt. Bara fejk.

Borde inse. Borde fatta. 

Jag är inte klok.



Halloweeen

Att äta pumpapaj. Väldigt gott ändå.
__
(∞)
/   \

^
|
|
Spöke

Alltså, nehejdu....

Jag tänkte egentligen inte alls skriva om det här, men nu blev det så. Jag blev liksom lite ofukoserad. När jag såg att det nu finns en ALLA KROSSADE HJÄRTANS DAG! Jag menar, HALLÅ?! Hur emo får det bli? 
Det kommer ju bli en fruktansvärd dag! Tänk att förstöra alla andras dag, alla dem som faktiskt har hela och glada hjärtan. 

Och vad är det engentligen till för? Att alla ska sitta hemma och gråta över sitt krossade hjärta? Sånt gör man ju när man får hjärtat krossat, när det fortfarande känns. Inte på någon allakrossadehjärtansfuckingdag. Ska man liksom bara gråta för att den dagen?

Fast, tänk vad skönt, om man kunde samla alla känslor, och sen bara känna dem och vara sådär genomsinnligt deprimerad på den dagen, och sen skullle det vara över! Istället för att känna lite av alla känslor hela tiden. Det skulle ju faktiskt kunna vara lite praktiskt. 

Men så funkar det ju inte. Så därför är dagen helt onödig! Enligt mig. 

Mitt perspektiv: Alla hjärtans dag. Underbar dag, med fint budskap, trallallallal. Livet är strålande. Plötsligt. Alla hjärtans dag fiende dyker upp! Alla krossade hjärtans dag! Alla krossade hjärtans dag vill bekämpa Alla hjärtans dag. Och det är väl ganska dumt? När Alla hjärtans dag är sådär fint och magiskt. 

Det var bara det. 



Mmm...

Nyrakade ben... 
Hur underbart är inte det? ♥


Så mystiskt.

Vetni? Kom på att jag inte har en enda bild på mig själv på min blogg förutom headern.

Vad underbart oego. ♥
Hehe.

Kommentarer:O

Upptäckte just massa kommentarer på min blogg som jag inte sett förut.:O 
Det brukar ju alltid komma upp när någon har kommenterat, men jag har typ missat jättemånga.;O
Dumt.



Mums ♥

Måste bara säga: röda vinbär är bara så goda!





RSS 2.0