Blogglust, du är så välkommen!

Herregud vad jag fick blogglust! En sån dära överväldigande, knasig lust att blogga. Helt enkelt.

Synd bara att jag har slutat... 

Grejen är, att om man är en sån stenåldersmänniska som jag är, så sitter man ju inte där med sin fancyfancy iPhone 4s och bara 'men man kanske skulle blooogga lite?'. Nejnej, för jag måste nämligen blogg från EN DATOR. Som, såklart, också är enligt stenåldersmodellen.

Så det är grejen, men jag vet inte, på senare tider har datan varit förvånansvärt villig till att sättas på... Det finns något visst som lockar, tror det heter... spotify? Eller kanske, när jag tänker efter, youtube. Jo, det är nog youtube. 

Töntigt.


Vad är det för fel på mig?

Vad jag verkligen, verkligen vill göra just nu är att sova. 


Men den här jäkla tjejen håller mig uppe. SLUTA DISTRAHERA FRÅN MINA GÅ-OCH-LÄGGA-SIG-FÖRBEREDELSER, TACK.



Kommer dem eller?

Har suttit och väntat på två fina som skulle kommit för en timme sen...? Hrrmhrrm... 

Stört. 


Har också just haft en livlig diskussion med Pappa och Syster huruvida man kan logga in på spotify utan att ha internet, om man har premium. Klart man kan. Visst? 

Vi hade också vadslagning om hur länge den nya godisaffären i Höör skulle klara sig. Jag körde på Juni. De andra två tog Maj och Juli. Vad trångsynta vi är.

Puss på er!





NU KOM DEM ! :D

Jag hoppar så jag flyger

Har bl a hänt idag: Typ frusit sönder. 

Fiffan vad kallt det ska vara! Jag hade tre (3) koftor på mig, och ändå, ändå frös jag. Plus jacka alltså. 

Tur att pelsmössan finns iallafall. Annars hade jag väl varit steindöd nu. 





♥ Och kanske ett lite större rum?

Lilla försummade blogg.
Så ynklig den ser ut.
Det får det allt bli ändring på.

Måste bara nämna: Finns det någon bättre musikal än Lés miserables? ÄLSK. 

Och också: Vad ville den där himla vargen???? Förstod inte.

Och till sist: Nu ska jag åka och leta rätt på:
♥ Ett skrivbord 
♥ En sminkhylla
♥ En ev klädstång


Pretty much it. 


Puss. ♥

Skridsko-obsession <3

Åkte skridskor med tjejorna idag. Det var superkul. Fast Mattis blev lite frustrerad när jag Vivi, och Hilda, bara stod och "hängde" hela tiden. Vi hade viktiga saker för oss!! Faktiskt. Very important conversations.

Har bestämt oss för att göra det här nästa söndag med, och då kommer dagens mission att vara: Lära sig stanna.

Ja. Vi får väl se hur det går.

Puss på er, och tack för dagen, Hilda, Vivi och Mattis. Ni är bäst. ♥

Jamen, då vet vi att alla branddörrar funkar och sånt iallafall! The positive aspect, u know...

Och just det. 

I morse var det ju sista morgonen. Planet gick kl 11. Så klockan var ställd på kvart över fem (5). (Nej, jag lovar, helt sant. Det var meningen att vi verkligen skulle gå upp då.) 

Bara att vi gick upp ytterligare lite tidigare. För någon annans alarm ringde halv fem (5). Hotellets alarm visade det sig. Alltså, brandlarmet. 

När brandlarmet ringer klockan halv fem (5) på morgonen, man vaknar upp ur en mardröm om att hotellet har brunnit upp, (lite creepy att jag drömde det också !) och alla dörrarna till den vanliga trappan är stängd, dvs ingen utgång är synlig, ja, då är man (jag) inte så tuff längre. 

Nej, istället för att ta det lugnt, kolla om det går att öppna dörren som naturligtvis automatiskt stängs när brandlarmet går, och sedan sansat gå nerför trappan, springer man runt som en skållad groda och piper lite förskräckt att "är det brandlarmet, Jacqis? Det är brandlarmet! Vad ska vi göra? Det brinner!" 

Tur då att Jacqis har det här förnuftet som jag tydligen saknar. 

Sa jag att jag gick ner i entrén i mina lilarutiga pyamasbyxor och ett vitt genomskinligt linne? För det gjorde jag. Inga skor, det hinner man inte, är man en skållad groda så är man. Ut i snön. Barfota. I lilarutiga pyamasbyxor. Och ett vitt genomskinligt linne. 

Så småningom är en liten grupp av hela befolkningen samlad i entrén, och är informerade om att det är okej, man kan gå tillbaka till sina rum nu. Fast om man är en skållad groda har man ju klart låst inne sin nyckel i sitt rum. Så vi går upp till mamma och Tony, som inte ens har hunnit ta sig ner än. Mamma står och sätter i linser när brandlarmet tjuter för fullt! Hallå! Ni kunde varit nerbrända vid det här laget! Passa er. 


Mamma nämner att det är lite konstigt att dem kan säga att det inte brinner, de har ju liksom inte varit runt och tittat i alla rum. Liten nervös groda blir vettskrämd och tänker att det nog är bra att gå ner till entrén igen, ifall att, liksom. 

Ner till entrén. Inget brinner. Nähä. Nää, för att det var nattvakten som hade lagt i en för stor vedklabb i öppna spisen så att hela lobbyn fylldes med rök. Åkej. Allt lugnt då. 


Då kör vi till flygplatsen då'rå.

Efter att ha bytt om från lilarutiga pyamasbyxor och vitt genomskinligt linne.

Puss. ♥





Måste bara fresta er lite till.

Såhär såg en helt vanlig dag ut:

Frukostbuffé. Behöver jag säga något mer?

På med skidkläder, gå till takoski, sätta på sig pjäxorna (det var den jobbigaste biten. Sen var det värsta över liksom.) och gå upp till liften.

Ta liften upp. Här kommer man (Tony) på att den värsta biten inte alls är över. För det är ju en liten promenad på en sisådär hundra (100) steg upp till nästa lift. "Tusan också!"

Ytterligare en lift, men denna kan man åka (skidor) till. Uppvärmingsåket. 

Om alla är med och välbehållna såhär långt i schemat svänger man nu till vänster. Och här får man (mamma) ett smärre hysteriskt utbrott för backen lutar lite för mycket åt det vertikala hållet. Detta innebär stavrapp för Tony. Okej, inte då. Men hade kunnat innebära. 

Åker lugnt och fint ner för den lite för branta backen. Åker fin blå slinga i solljuset, njuter, tittar upp på 3000 m höga alpberg, suckar i ren lycka, sjunger en liten trudelutt. Ni vet känslan. 

Stannar vid Lilla Stället, sätter sig i en cocacola-solstol, tar av sig yttersta lagret av skidkläder, solar, dricker latte. Eller varm choklad. Beror på hur sötsugen man är. 

Ja, jag vet inte om jag behöver säga så mycket mer. För det är liksom pretty much it. 

Oh, och fyrarättersmenyn på kvällen. Anti Pasti, Primi, Secondi, Dessert. Ni vet. Rubbet, liksom. 

Och himla fina servitriser/servitörer på det är liksom bara plus. Eversmiling Renata, och Servitören. 



Nu är ni rätt blåa av avundsjuka va? You should be.

Puss. ♥

Alpgrisar, Pinglor, Mössor, och CRAJSI TRAFFIK ! Dängeruss.

Spontan skidresa till Italien. Lät ju rätt bra, faktiskt. Och ja, vad kan man säga? 

Det var rätt bra. Rätt djevla sagolikt bra. 

Och visst, nu är alla pengarna på kontot slut. (Nej, vi hade inte ens råd med fika på Starbucks. Men, jag menar, vem har egentligen? Hur mycket tror dem att de kan ta för en sabla Chai Latte??) 
Men iofs har vi ätit fyrarättersmiddag (4) VARJE dag och dessutom haft eget bubbelbadkar. Plus allmänt spa på bottenvåningen. Plus gigantisk frukostbuffé som bl a involverade blåbärspaj, vilken vissa mammor var väldans förtjusta i. 

Och alpgrisarna. Dem ska vi bara inte prata om. (Nej, men seriöst, vi såg faktiskt bergsgetter. Hur coolt är inte det, på en skala 1-10? Typ, 8 ju!) 

Och Pinglan. Själva konceptet går typ ut på detta: Den som ramlar värst får Pinglan. 
Det är väl ungefär det. Ja, okejdå, jag fick ha pinglan första dagen. 

Enligt Tony var det "inte på grund av hoppet, det var himla tjusigt. Men det var liksom i landningen som det gick lite snett. "




Notera hur ena skidan är typ fem meter nerstucken i snön. Inte kul.



Som tur var överlämnades pinglan snabbt till Jacqis när vi hyrde snowboards. Det var liksom en hel del kasandes nerför backar där. Längsta biten hon ramlade måste ha varit ca 20 meter. Minst. 


Mer om Italien sen.














SKRATT :D

Gissa vilken familj som just bokade en spontanresa till Italien? Jo, ni hörde rätt, en SPONTANRESA ! 
Åh, om ganska ungefär exakt två dagar kommer jag schwisha förbi på mina fina röda skidor uppe i alperna, och jag kommer sprätta snö åt alla möjliga och omöjliga håll, för liksom. Snö ! 

Vi kommer antagligen också stanna när vi har blivit sådär trötta av allt åkande, och då kommer vi beställa in rykande hett kaffe som vi kommer sitta och smutta på medans vi blundar och vänder ansiktet mot solen och ser sådär redigt dumma ut. Som man gör när man blundar och vänder ansiktet mot solen. 

Och varje kväll kommer vi bada lite bubbelpool, basta bort lite fett, och få lite massage. För det är sånt man gör när man är på skidresa i Italien. 

Det låter så himla bra, tycker ni inte?

Och vill ni veta andledningen? Varför vi fick ett sådant här jätteryck och bokade så spontant? 

Jo, för att "vi behöver skratta" !
Åh, älska mamma Arderup ibland. ♥


BIOTIME !

Idag blir det BIO ! 

Älska att gå på bio alltså. Köpa värsta stora popcornbägaren, äta upp allt under reklampausen, sitta och stirra på en löjligt stor skärm. 

Och, såklart att gå dit. Och tillbaka. Det är nästan det bästa. När man är i ett sådant där åååhh-nu ska vi gå på  bio-mode ! Och allt bara skimrar lite såhär fint bara för att det är en sån perfekt biokväll.

Hoppas inte Emil förstör allt bara. 

Vilken vi ska se? Simon och ekarna, såklaart? 

Pöss. 





Och hallå. Får man se såna här snyggingar på skärmen går man ju nästan på bio bara för det. Vaddå skimmer liksom?





GOTT NYTT ALLIHOPA !

Nytt. Inte gammalt, helt sprillandes sprattel NYTT. 

Vad ska vi säga, VÄRLDENS BÄSTA ÅR? Är det ett tillräckligt 'casual' nyårslöfte? För ni vet, ett nyårslöfte måste vara casual. Så att man om någon frågar bara ska kunna rycka på axlarna och svara lite ointresserat att "tjaa, jag är ju inte så barnslig att jag håller på med nyårslöften och så, men om det skulle vara något så skulle det väl vara att detta ska bli det bästa året någonsin. Typ."

Fast sanningen är ju att man är sådär himla barnslig att man skriver en hel sida full med nyårslöften. Som man verkligen inte ska publicera på sin blogg. 

Så på bloggen säger jag lite casual att "det här ska bli det bästa året någonsin. Typ."

!

Det lilla tillskottet...

Namnlös liten kusin har nu fått ett namn! 


Mattis. 



Välsignad vare du.

Blessings. 

Har just ägnat en timme åt att välsigna allt och alla som finns i min närhet. Och lite till. 

Nu blir det spännande. Hur ser håret ut? Damdamdamdaaam... 




Jamen, vad var det nu för datum?? Jojuste, NYÅR.

NYlackade händer. SILVRIGA! 

NYtvättat, nyfönat, nyborstat, nysprayat hår. 

NYrakade ben. Plus SILVRIG bodylotion. (Inte heltäckande. Glittrig, mer. Precis.) 

NYårsklar! 



Nej, inte riktigt faktiskt. Ska köra ett yogapass nu, sen ska jag väl antagligen snabbduscha igen, kolla om håret fortfarande ser respektabelt ut, och fixa sminket. Klä på mig kanske också hade varit en idé.
Vi får se. 


YOGA.


(+ jag vet att NYÅR inte är ett datum. Men det lät dumt att säga jojuste, 31! Det hade ju liksom kunnat vara vilken månad som helst. Så nyår it is.)

Namnlös kusin har kommit!

Nämen jag har ju alldeles glömt! Jag har ju fått en liten minikusin! 

Jodå, igår, den 27 december halv sju på morgonen, kom en liten pojke med än så länge okänt namn ut i världen.
Han var alldeles rosaröd och skrynklig och sådär geggig som bebisar ska vara. 


En lite tillökning i kusinskaran. Sånt är ju alltid himla roligt. 



Hade ju faktiskt varit ännu finare om jag skrivit ut det andra mönstret från början.

Jamen, lysande.

Hittar världens finaste Coffee Date Dress och skriver ut mönstret. Sen börjar jag den lååånga processen med att klippa ut mönstret och tejpa ihop det. Sen ser jag att det är i storlek 32. Sen frågar jag mamma hur man förstorar ett mönster. Sen går jag och letar på burdastyle.com efter en instruktion i hur man förstorar mönster eftersom mamma inte var så himla användbar. Sen hittar jag ett annat mönster till samma klänning. Och gissa i vilken storlek? 36-44 visserligen, men storlek 40 var iallafall också UTSKRIVEN. Lyckan. Sen frustrationen. (Och jag har redan frustrerat lite över att jag tydligen är storlek 40! Vad är det för trams? Det heter 36!) 

Nu måste jag skriva ut och klippa och tejpa EN GÅNG TILL.


Ibland blir det bara så jobbigt.
Suck.

Här är det födelsedagsfest, jotack.

Först och främst: GRATTIS SYSTER! Love u. ♥


Och sen... Jaa... Vad ska man blogga om då? 

Men ja! Nu har jag ju en blogglista, för just såna här tillfällen! Perfekt. Återkommer.

Det är så galet, det är så galet.

Jag vill så himla gärna lägga ut två bilder där man ser hur sinnesjukt mycket mitt hår har växt på bara ett och ett halvt år (ni kommer skrika i ren sinnnessjukhet om ni ser det) men jag förstår ju inte bara hur man kan lägga ut bilder som man tagit med webcam för man kan ju inte hitta dem någon f*rbannadstans ! 

Ibland blir man så sur bara.

Mörkare päls

Vet ni vad jag har hittat på idag? 

Jo, serni, jag har färgat håret. 

Det blev mörkbrunt och ingen ser någon skillnad. 

Det blev lite misslyckat, egentligen, för lilla fina Matilda råkade ju blanda ner efterbehandlingen i färgen också... (hur tänker lilla fina Matilda?) Så färgen fastnade inte riktigt, det mesta åkte ut igen. Men som sagt, mörkare brunt. 

Det blev väl fint. Tyckte Matilda och Hilda iallafall. Och jag tyckte väl jag också. 

Det var vad jag har hittat på idag.





RSS 2.0