Jamen, då vet vi att alla branddörrar funkar och sånt iallafall! The positive aspect, u know...
Och just det.
I morse var det ju sista morgonen. Planet gick kl 11. Så klockan var ställd på kvart över fem (5). (Nej, jag lovar, helt sant. Det var meningen att vi verkligen skulle gå upp då.)
Bara att vi gick upp ytterligare lite tidigare. För någon annans alarm ringde halv fem (5). Hotellets alarm visade det sig. Alltså, brandlarmet.
När brandlarmet ringer klockan halv fem (5) på morgonen, man vaknar upp ur en mardröm om att hotellet har brunnit upp, (lite creepy att jag drömde det också !) och alla dörrarna till den vanliga trappan är stängd, dvs ingen utgång är synlig, ja, då är man (jag) inte så tuff längre.
Nej, istället för att ta det lugnt, kolla om det går att öppna dörren som naturligtvis automatiskt stängs när brandlarmet går, och sedan sansat gå nerför trappan, springer man runt som en skållad groda och piper lite förskräckt att "är det brandlarmet, Jacqis? Det är brandlarmet! Vad ska vi göra? Det brinner!"
Tur då att Jacqis har det här förnuftet som jag tydligen saknar.
Sa jag att jag gick ner i entrén i mina lilarutiga pyamasbyxor och ett vitt genomskinligt linne? För det gjorde jag. Inga skor, det hinner man inte, är man en skållad groda så är man. Ut i snön. Barfota. I lilarutiga pyamasbyxor. Och ett vitt genomskinligt linne.
Så småningom är en liten grupp av hela befolkningen samlad i entrén, och är informerade om att det är okej, man kan gå tillbaka till sina rum nu. Fast om man är en skållad groda har man ju klart låst inne sin nyckel i sitt rum. Så vi går upp till mamma och Tony, som inte ens har hunnit ta sig ner än. Mamma står och sätter i linser när brandlarmet tjuter för fullt! Hallå! Ni kunde varit nerbrända vid det här laget! Passa er.
Mamma nämner att det är lite konstigt att dem kan säga att det inte brinner, de har ju liksom inte varit runt och tittat i alla rum. Liten nervös groda blir vettskrämd och tänker att det nog är bra att gå ner till entrén igen, ifall att, liksom.
Ner till entrén. Inget brinner. Nähä. Nää, för att det var nattvakten som hade lagt i en för stor vedklabb i öppna spisen så att hela lobbyn fylldes med rök. Åkej. Allt lugnt då.
Då kör vi till flygplatsen då'rå.
Efter att ha bytt om från lilarutiga pyamasbyxor och vitt genomskinligt linne.
Puss. ♥
I morse var det ju sista morgonen. Planet gick kl 11. Så klockan var ställd på kvart över fem (5). (Nej, jag lovar, helt sant. Det var meningen att vi verkligen skulle gå upp då.)
Bara att vi gick upp ytterligare lite tidigare. För någon annans alarm ringde halv fem (5). Hotellets alarm visade det sig. Alltså, brandlarmet.
När brandlarmet ringer klockan halv fem (5) på morgonen, man vaknar upp ur en mardröm om att hotellet har brunnit upp, (lite creepy att jag drömde det också !) och alla dörrarna till den vanliga trappan är stängd, dvs ingen utgång är synlig, ja, då är man (jag) inte så tuff längre.
Nej, istället för att ta det lugnt, kolla om det går att öppna dörren som naturligtvis automatiskt stängs när brandlarmet går, och sedan sansat gå nerför trappan, springer man runt som en skållad groda och piper lite förskräckt att "är det brandlarmet, Jacqis? Det är brandlarmet! Vad ska vi göra? Det brinner!"
Tur då att Jacqis har det här förnuftet som jag tydligen saknar.
Sa jag att jag gick ner i entrén i mina lilarutiga pyamasbyxor och ett vitt genomskinligt linne? För det gjorde jag. Inga skor, det hinner man inte, är man en skållad groda så är man. Ut i snön. Barfota. I lilarutiga pyamasbyxor. Och ett vitt genomskinligt linne.
Så småningom är en liten grupp av hela befolkningen samlad i entrén, och är informerade om att det är okej, man kan gå tillbaka till sina rum nu. Fast om man är en skållad groda har man ju klart låst inne sin nyckel i sitt rum. Så vi går upp till mamma och Tony, som inte ens har hunnit ta sig ner än. Mamma står och sätter i linser när brandlarmet tjuter för fullt! Hallå! Ni kunde varit nerbrända vid det här laget! Passa er.
Mamma nämner att det är lite konstigt att dem kan säga att det inte brinner, de har ju liksom inte varit runt och tittat i alla rum. Liten nervös groda blir vettskrämd och tänker att det nog är bra att gå ner till entrén igen, ifall att, liksom.
Ner till entrén. Inget brinner. Nähä. Nää, för att det var nattvakten som hade lagt i en för stor vedklabb i öppna spisen så att hela lobbyn fylldes med rök. Åkej. Allt lugnt då.
Då kör vi till flygplatsen då'rå.
Efter att ha bytt om från lilarutiga pyamasbyxor och vitt genomskinligt linne.
Puss. ♥
Kommentarer
Postat av: Hilda
jacqis är vis hon!
Trackback
